Att få glida ner i havet igen är som att komma hem. Fridykningen har helt tagit över min kropp och mitt sinne. Jag fridyker på dagarna och drömmer om fridykning på nätterna. När jag vilar efter träningspass så gungar allt omkring mig, som om jag fortfarande är i havet. Allt jag gör under dagen; äter, vilar, jobbar, håller andan, andas, stretchar och övar – allt bara för att fridyka djupare. För att få stanna längre. När jag lämnat vattenytan följer saltvattnet med mig upp på land. Det finns i mitt blod.
Det här är frenetiskt. Det här är uppslukande. Allt annat är långt borta, avlägset. Jag älskar den här känslan.
Så uppslukande att jag knappt tagit mig tid att fota. Men det blev några bilder i svartvitt.
En dags träning till, sen åker jag hem för att återhämta mig från Egypten och fortsätta träna. I maj gäller det igen. Världsrekordförsök.
Startnummer? Vilken tid siktar du på?
Simba
Japp, 50 km it is.
Det brukar ju regna i Göteborg so, why not? Nej, det blir löpning. 3xlöpning. Ska du springa 50 km? Ser fram emot Abborrbacken på andra varvet:-)
Simba Marley
Då ses vi på Lidingövallen Simba! =)
Men triathlon? Du ska alltså simma Göteborgsvarvet??
Härligt Annelie. Du kommer att klara det. Världsrekordet alltså. Sportspegeln borde visa det. Själv håller jag på med Simba Triathlon: 18 km SpringCross (i lördags), 50 km Lidingö Ultra (4 maj) och så avslutar jag med 21 km GöteborgsVarvet (18 maj). Det borde också platsa i Sportspegeln. 89 km på fyra veckor. Inte så pjåkigt i min ålder, haha.
Simba Marley
Om du skulle göra en plus- och minuslista inför världsrekorddyket. Vad skulle då hamna på minus respektive plus?
( Hoppas de kommer visa i svensk tv hur dykningen går, jag tycker det är så spännande och unik händelse).