Kallt, hårt och vackert – Fridykning under is

  Publicerat den 6 mars, 2011 Av anneliepompe

 5 Comments

Känslan av att fridyka under is kan beskrivas precis som isens karaktär: kall, hård och vacker. Isen glittrade i mörkt guld underifrån. Under mig var bara iskallt mörker, så jag valde att titta uppåt.

Jag har aldrig fridykt under is förut. Därav kom såklart den ytterst motiverande utmaningen att sätta världsrekord. Jag kan ju simma upp från 126 meters djup, då borde 111 meter vertikalt vara lätt. Men väl under ytan slog jag fenan i isen, sen knäna, sen huvudet – ”Äsch, bara att fortsätta”, tänkte jag. Tittade på guldfärgen igen, simmade vidare förbi en vak och undvek såklart tanken på att jag faktiskt är under isen utan att andas. Ett lyckat fridyk, liksom mycket annat, handlar om att styra sina tankar åt rätt håll. Jag styrde dem framåt, mot 111 meter.

Men idag räckte det inte. Kroppen sade ifrån. Den har tränats stenhårt för att bestiga mt. Everest under de senaste halvåret, och var nog aningens förvånad att befinna sig under ytan igen. Mjölksyra i benen, ett stort behov av att andas och stelfrusen kropp var inte värt att riskera sjukdom eller något annat före det stora berget. Man ska lyssna på kroppen i sådana situationer. Vid nästa vak, som verkade alldeles för långt bort, dök jag upp och tog ett djupt andetag.

Så det blev knappt halva längden. Men det gör faktiskt ingenting! Det var en underbar dag både under och ovan ytan med klarblå himmel, sol och härliga vänner, och jag fick i alla fall träna på att frysa. Isen lägger sig säkert igen något annat år, och då ska jag träna lite mer än bara mentalt innan :-)

 

← Om projektet ”deep everest” 2011

Det är underbart att vara vältränad, och att ha bra storskor! →